Skivomslag #7 - Lite stelt, lite färg, lite svart och lite vitt

Tänka sig att man köpt den här. Undrar varför. Fast den är allt bra rolig, PLUS att den har ett tilltalande omslag.  Jag har ju en förmåga att vara lite ägd på den biten. Jag gillar verkligen den här typen av formgivning, det svartvita, de starka färgerna och de läskiga gubbarna.

Haha.... Blir nästan lite rädd för mig själv när jag kom på mig med att sitta och fnissa. Jaja.

Skivomslag #6 - Svart, vitt & rött

Och enkelt. Like it! Tröttnar aldrig.

Detta är dessutom mitt absoluta favvoband sen de fångade mig med Tragic Kingdom någon gång på mitten av -90. Alla deras skivor är väldigt olika men OH så bra! De håller på att spela in nytt just nu och det ska bli galet spännande att få höra vad det blir denna gång. Long time no see.

Skivomslag #5 - det roligaste bandnamnet

MENTAL HIPPIE BLOOD. Behöver jag kommentera det? Jag tror faktiskt att jag köpte skivan endast för bandnamnet.

Den visade sig faktiskt vara helt ok till min stora förvåning och jag lyssnade säkert på den flera gånger...

Skivomslag #4 - ett mindre vackert sådant

Jag har ju tidigare visat några skivomslag som jag gillar designmässigt men nu är det dags för ett jag anser vara mindre lyckat (enligt min högst personliga smak och åsikt alltså). Jag blir alldeles fnissig när jag ser det... Förlåt.

Till omslagets försvar måste jag ju tillägga att skivan släpptes -93 och då var det ju faktiskt mycket som såg ut såhär, bland annat i musikvideos vill jag minnas att huvuden ofta fadades in och ut ur en rökig/molnig bakgrund... Men rätta mig gärna om jag har fel! :)

Den här typen av musik känns väldigt långt borta för mig i dagsläget... Kan inte heller minnas att jag lyssnade särskilt flitigt på just den här skivan utan det var de som släpptes senare som gick om och om igen. I min bärbara CD-spelare :)

Skivomslag #2+3

Två fina omslag, samma band. Det är så många härliga detaljer vilket jag ofta faller för i illustrationer.

The Vines föll jag för efter att ha hört Get Free.

Skivomslag #1

Jag hittade ju som sagt några fina omslag och skivor när jag bytte kläder på min skivsamling. Vissa blir jag så himla inspirerad av. Här är en av mina absoluta favoriter. Jag älskar färgerna och stilen.

Kan ju tillägga att skivan även är väldigt bra! Somrig som bara den. Billy Corgan (och även basisten?) från Smashing Pumpkins hamnade på ett sidospår i början av 00-talet någon gång (denna skiva är från 2003). Synd att det bara blev en skiva. Men jag hann se dem live på Stockholm Calling :)